måndag 9 april 2012

Alltså, kom igen nu...

Spelpjäser istället för påskpyssel...
 Det här med "datorer i undervisningen". Nu är forskare tveksamma om vi verkligen bör satsa så stora summor pengar på datorer. I artikeln i Lärarnas nyheter sätter man liksom läraren och datorn i någon form av vågskål, vilket är viktigast liksom. Har vi verkligen inte kommit längre? Hur kommer det sig att vi fortfarande diskuterar datorernas "vara eller icke vara"? Som om det fanns någon slags återvändo, som om vi plötsligt skulle kunna bestämma oss för att "datorer inte var ett prioriterat område i skolan". Som om vi inte varje dag gick in och bedrev skola tillsammans med ett gäng hutlöst kreativa och uppfinningsrika "digital natives"? Att inte satsa på datorer i skolan är att inte satsa på våra barn. Det digitala är deras arena, och om vi inte är rädda för att bli omkörda, utan låter dem ta sina verktyg i besittning i skolmiljön kan vad som helst hända. Om vi bara vågar släppa lite på kontrollen.

Spelpjäser gjorda av pärlor
Den största missuppfattningen kring införandet av 1-1 (en dator per elev i skolan) är att det enbart handlar om att ersätta tryckta läromedel med likadana, digitala. Det är INTE det som datorn i undervisningen handlar om. De möjligheter som datorn erbjuder förändrar undervisningen i grunden genom att ge nya skapande möjligheter och fler arenor för eleverna att mötas och uttrycka sig kreativt på. Den öppnar upp för att söka egna svar OCH ta del av andras. Den är inte istället för, utan ett OCH. En ökad möjlighet för varje barn att hitta sitt eget uttryck. Och du behöver egentligen inte köpa ett enda "digitalt läromedel".


Ett enkelt exempel är uppdraget vi arbetade med i matematiken precis före påskledigheten. Uppdraget var att skapa ett matte-spel där alla de fyra räknesätten tränades. Hur de sedan ville utforma sitt spel var upp till varje grupp. Och inte helt oväntat så valde grupperna helt olika lösningar, man skapade uppdrag i spelet Minecraft, styrde upp ett helt nytt spel i RPG maker eller satte igång att klippa och klistra som bara den. Eller surfade runt för inspiration, skrev ut lite bilder och satte sedan igång och pyssla. Förmågorna som tränades var lika, men istället för att tappa dem som snabbt tröttnar på "pyssel-aktiviteter" hade vi alla med oss från början till slut. Och för mig är det precis vad datorn i undervisningen handlar om, ett verktyg som kan anpassas och användas på olika sätt, för olika behov, vid olika tillfällen. Det digitala är väldigt sällan ett självändamål, men ett otroligt effektfullt sätt att nå alla möjliga mål i Lgr11 på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar