söndag 25 maj 2014

Den nutida lärarens auktoritet

Lärarens auktoritet är bara en av de saker som debatterats flitigt i media under året. Janne B har sin lösning klar och tror att allt kommer lösa sig bara läraren flyttar tillbaka till katedern. Vi är ganska många som inte delar hans åsikt. Att internet i största allmänhet och google i synnerhet har förändrat förutsättningarna för lärarrollen är tydligt. Läraren som ensam kunskapsförmedlare är ett minne blott, och därför kan inte heller lärarens auktoritet bygga på just detta faktum.
Jag har den senaste tiden funderat mycket på lärares ledarskap och vad det är som gör att vissa lärare ändå lyckas behålla både sin auktoritet och sitt ledarskap i klassrummet, medan andra kämpar och blir allt mer frustrerade över dagens oförskämda ungdom som inte har någon respekt för auktoriteter.

Ett steg på vägen tror jag är just att släppa rollen som expert och kunskapsförmedlare. Det blev extra tydligt under mitt arbete Från runor till kod där vi arbetade med ett språkhistoriskt perspektiv på digitaliseringen och programmering. I arbetets slutfas när alla elever skulle prova någon form av programmering utifrån olika nivåer upplöstes lärare-elev-rollen nästan helt. Även om jag skaffat mig så pass mycket förkunskaper att jag kunde guida dem genom olika processer var det ändå lika självklart att vända sig till kompisen för att få hjälp eller att gå till en annan klass där de visste att någon som var grym på programmering gick. Det kändes inte heller konstigt att få synpunkter på slides jag använde och vi ändrade tillsammans så att det blev bättre.  Ofta försökte vi lösa problem tillsammans och ganska snabbt hade flera elever tagit sig längre än vad jag själv gjort innan vi startade arbetet och kunde guida mig vidare.

Trots detta kände jag inte en enda gång att min auktoritet som lärare var hotad! Jag var uppenbarligen inte bäst på ämnet i gruppen, internet var en säkrare kunskapskälla än mig och ibland sa jag fel inför hela klassen. Hur gick jag i land med detta? Min teori är att jag har anammat ett förhållningssätt som jag skulle vilja kalla den nutida lärarens auktoritet som jag tänker bygger på följande principer:

1. Skapa sammanhang - Det är en sak att ta reda på saker, en annan sak att förstå dessa i ett meningsfullt sammanhang. I fallet Från runor till kod hade jag redan etablerat det faktum att programmeringen var en del i en större helhet och genom det språkhistoriska perspektivet gett eleverna ramar att förstå varför det var meningsfullt att testa kod. Sammanhanget var i det perspektivet lika viktigt som den faktiska kunskapsinhämtningen.

2. Förtroende/relation - Det var länge sen jag trodde att jag skulle blir respekterad bara i egenskap av att jag är lärare. När jag får en ny grupp elever påbörjar jag direkt projekt förtroende/relation för att de ska lita på mig och se att de har mest att vinna på att vi jobbar tillsammans. Detta både genom att tålmodigt motivera varför det vi arbetar med är viktigt, försöka skapa lust och nyfikenhet och bekräfta dem som individer. Om jag då säger att vi ska göra något, med tillägget att jag inte är så bra på det själv, så litar ändå eleverna på att jag har koll på läget.

3. Visualisera lärandet - Om eleverna redan från början är säkra på att de kan ta reda på det mesta själva behöver du bli en mästare på att visualisera det lärande som inte går att googla fram. Hur du synliggör förmågorna och hur eleverna utvecklas i dessa blir a och o i det digitala klassrummet. Genom att lyfta fram problemlösningsförmågan, samarbetet och nyttan av att förstå de datologiska termerna får aktiviteten programmering större djup.

4. Skapa struktur - Genom att ge stöd i form av strukturer både socialt och kunskapsmässigt ger läraren rätt förutsättningar för lärandet att ta plats. Mycket av den kunskap som finns tillgänglig på nätet är osorterad, och en grupp individer som ska lära tillsammans kan behöva hjälp med grupprocessen för att hjälpa lärandet på traven.

5. Yrkesstolthet - Visa att du är stolt över ditt yrkesval och att du är där för att du vill göra just detta! Inte för att betygen inte räckte till den utbildning du egentligen ville gå. Tyvärr verkar en del elever tro att lärare är ett sista hands val. Jag har lovat mina elever att den dag jag inte längre vill jobba som lärare kommer jag att göra något annat, inte stanna kvar och bli bitter och sur på dem.

6. Självkänsla - Ja, genom att vara trygg i sig själv blir man mindre känslig för provokationer och behöver inte bli bekräftad eller omtyckt av eleverna. Genom att tro på sig själv och det man gör och skilja på sig själv som privatperson och yrkesroll får man distans till de där som trilskas och vill få en ur balans. De som hela tiden ska testa lärarens auktoritet. Om jag är trygg i mig själv vågar jag sätta gränser utan att vara orolig för hur det ska påverka min relation till eleverna. Jag vet att de mår bäst av tydlighet. Och när de märker att du inte rubbas så lätt blir det snart rätt så trist att fortsätta testa. Detta kommer kanske lättare med erfarenhet, men redan som ny lärare är det ett förhållningssätt man kan börja träna på.

7. Prestigelöshet - Ja, om du redan från början intar ett prestigelöst förhållningssätt till den digitala världen och de kunskaper och förmågor den kräver blir det mycket lättare sedan. Våga prova sådant du känner dig osäker på och var inte rädd för att använda dina digitala experter: Eleverna. Att faktiskt våga testa är bättre än att utesluta, vi kommer ingenstans om vi inte inser att den digitala världen skapar och omskapar sig själv hela tiden och det är omöjligt att ha koll på allt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar