måndag 9 maj 2016

Jag vill inte jobba på en "vanlig skola"

"Jag vill inte vara en vanlig fröken" sa min vän Linnea när vi föreläste tillsammans om lärmiljöer på SETT. Jag förstår precis vad hon menar, för jag vill inte jobba på en "vanlig skola". Redan nu hör jag protesterna komma, det finns inga "vanliga skolor" osv. Det är förvisso sant, men det finns väldigt många skolor som håller sig innanför normen för det som vi vanligen definierar som skola. Man har klassrum med bänkar i rader, scheman med olika ämnen i korta pass och fasta klasser baserade på ålder och i värsta fall finns också boendesegregation med i bilden (så var det i alla fall när jag gick i skolan). Och för mig är allt det där ointressant, jag vill inte stå ensam i ett fyrkantigt rum och stänga dörren och undervisa fragmentariskt två gånger i veckan om något som inte bildar en helhet för eleverna. Den enkla anledningen är att jag har provat att jobba med skola på ett annat sätt och sett vilka fördelar det har, både för lärare och elever. Jag har jobbat i en fantastisk skola med nytänkande pedagogik, flexibel organisation och innovativa lärmijöer. Att det inte var lätt från början har jag både pratat och skrivit om en massa gånger, så det orkar jag inte gå in på här, men samtidigt är det här min viktigaste lärdom:

När man provar något helt nytt så blir det ofta sämre innan det blir bättre. Att fortsätta göra saker på samma sätt kommer dock fortsätta leda till samma resultat. Vill man ha en förbättring måste man prova att göra något annorlunda. Det kan dock ta tid innan det önskade resultatet kommer, och därför ger många upp innan och missar därmed den potentiella förbättring som förändringen kan leda till. Men om man håller i och håller ut, testar och utvärderar, omprövar och hittar nya lösningar så kommer resultaten. Och då är det inte längre ett alternativ att gå tillbaka till det gamla. 

Därför vill jag inte jobba på en vanlig skola. Heja Glömstaskolan, Skapaskolan och alla andra som vågar utmana normen för vad vi definierar som skola!

Uppdatering: Att bryta normen för vad som definieras som skola betyder inte att strunta i styrdokument, forskning osv. Vi som verkar inom skolan är tjänstemän med ett tydligt uppdrag i läroplanen. Det finns dock olika sätt att göra detta på, läroplanen ger ganska stort utrymme för enskilda skolor och lärare forma en verksamhet som de tror på. Vi är inte alltid överens om vilket sätt som är det bästa, och min erfarenhet säger mig att det kan skilja sig åt mellan elever och elevgrupper vad som funkar bäst. Jag tror också att lärare är professionella nog att analysera och kritiskt granska sin egen praktik och se vad som ger resultat för de elever man har i klassrummet. Och göra ändringar om något inte fungerar som det är tänkt. Jag säger inte heller att mitt sätt är det bästa för alla, men att jag hittade ett sätt som fungerade för mig och mina elever.

OM du ändå vill veta vad vägen hit har handlat om är nästan vartenda inlägg på bloggen en ledtråd, men jag har bland annat pratat och skrivit om det här:

What if the school of tomorrow is already here?

UR: Bortom en dator per elev

You shall speak of thy failure, not just thy success

En lärande organisation att vara stolt över

Håll koll på dina digitala tidsmonster

Ropen skalla, 50-talets skola åter till alla



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar